tårarna rinner, dom slutar aldrig.

varför? varför just mig? varför just nu? 

innerst inne visste jag ju,

men som vanligt ville jag inte lyssna på vad hjärtat har att säga.

och samtidigt vill jag bara låtsas som om ingenting hänt,

som om jag aldrig kännt honom.

men ändå vill jag komma ihåg detta,

som något bra. 

för de va riktigt underbara månader med honom,

men samtidigt förstår jag,

varför du gjorde som du gjorde.

för jag vill inte heller att nån av oss ska låtsas.

det är de sista jag vill - 

och jag kommer också komma över de, 

men de kanske kommer ta lång tid.

jag lovade mig själv att jag inte skulle träffa nån nu,

när jag mådde som jag gjorde,

men då kom du in i mitt liv,

och allt blev så ljust. 

men sen kom dehär,

som en kniv i bröstet,

men som sagt, 

jag förstår dig,

jag förstår varför du gjorde som du gjorde. 

hade jag kännt så som du säger att du gör,

så hade jag gjort som dig. 

men nu ska jag inte titta tillbaka,

jag ska fortsätta livets långa väg,

& inte titta bakåt,

inte en enda gång. 

kommer nog inte bli mycke bloggande på ett tag. 

i så fall mest texter om va jag tänker.

allt gick åt helvete. 

precis som det alltid gör för mig,

förlorade en underbar kille. 

men jag har mina underbara vänner som stöttar mig,

& en underbar mor, bror o en helt fantastisk hund som hjälper mig. 

fan, jag ska klara dehär. 

& Dexter behöver mig, 

jag kan inte stänga in mig längre, 

jag måste gå ut med honom, 

jag måste leka med honom 

& ta hand om honom.